SatanaPerkele

Det är bara att inse. Jag kan inte lyssna på radion längre. Jag har nämt detta tidigare men känner mig tvungen att delge mitt missnöje över detta igen. På helgerna blir jag ofta vansinnig och vill inget annat än att spöa på de som talar i radion. Jag blir uppretad därför att:

* De talar inte riksSvenska.
* De kan inte uttala bokstaven "R"
* De kvoterar in för många radiopratare med grava talfel

Dialekter gillar jag. Vissa. Dock inte att höra dem på radion. Har man talfel skall man gå till en talpedagog. Inte få jobb på radion. Jag fullkomligt föraktar inkvotering. Av alla de slag.

Nu på sommaren, på radion, är det sommarvikarierna som får göra långa reportage. Om fullkomligt ointressanta människor. Den jag "lyssnar" (sliter i mitt hår och dunkar skallen hårt mot köksbordet) på nu talar om barnuppfostran, musik och sin trasiga hemska barndom. Och så sväljer både hon och interjuvaren för hårt då de talar. Vidrigt att behöva lyssna på.

Hon som blir interjuvad sjunger och klinkar på sin gitarr då hon vill delge oss, vi stackars normala icke drogande personer, sina ord hon inte kan tala, utan vill sjunga fram. Det låter för jäkligt.

Det är bara inse, jag måste sluta lyssna på radion. Kan inte heller lyssna på någon reklamkanal, för de radiopratarna retar jag mig på om möjligt, ännu mer. Klarar inte av klämkäcka människor som skriker i munnen på varandra och tror att man är intresserad av deras privatliv samt så spelar de endast idiotmusik.

Det är nog P1 som gäller för mig hädanefter. Ska ratta in den kanalen snarast. För nu snackar en av flumtranterna på radion om att himlen är molekyler och kristaller och att vi redan är i himlen.

Hjälp. Jag trodde Lallande Jesus bara fanns på mitt jobb.