Dramaten Ger

"Hej, jag heter Helene och jag älskar Fanskapet". Så börja ett samtal till mig tidigare ikväll. Sen berätta denna kvinna hela sitt liv. Jag satt med luren mot mitt öra, djupt suckandes och tänkte DRAMA alltid detta jävla DRAAAAMA med Fanskapet.

Det var efter hennes tredje samtal till mig som jag bestämde mig för att dra på den stora PsykiatriRocken. Ingen idé vara irriterad tänkte jag, utan såg till att skaffa mig all den information jag behövde.

På eftermiddagen i dag så ringer det till mig från Fanskapets mobil. "Hallå" svarar jag, vis av erfarenhet då Fanskapets nr syns på displayen. "Vem är det?" piper en ynklig kvinnoröst. "Vem är det som frågar" säger jag med min myndigaste och mest irriterade stämma. "Helene" piper det till.

"Vem är du" säger denna Helene till MIG. "Om du inte vet vem du ringer till så föreslår jag att du går trycker i dig lite flera piller" sa jag och drog på luren.

Samtidigt som jag börja skratta, för det är så här det är. De snokar i hans telefonlistor och mobiler. Läser sms. Jag hade bara glömt det. Alltid då viss kontakt etablerats mellan oss så ringer några av Fanskapets donnor. Till mig. But varför. Lämna mig ifred.

Till denna donna som faktiskt verkade inte bara stenkorkad utan också väldigt snäll gav jag tipset: "Stick. Lämna. Bry dig inte om idioten. Ett praktarsle är han". Den dumma kossan svarade "Jag älskar honom". "Jag vill ha han".

Sen massa tramsprat som jag inte orkar dra här. Helene körde med stilen "Om jag berättar ALLT om mig själv kommer vi etablera en personlig kontakt och XX kommer att lämna Fanskapet för XX kommer att få dåligt samvete". "Och förstå kraften i vår fina kärlek"

Sånt funkar inte på mig. Me to smart. Och bryr mig inte alls. Samt har aldrig läst Mitt Livs Novell eller Starlet.

Jag körde Brutalterapi i sin renaste vackraste form. Bara synd att den är bortslösad på donnor som henne.

Hon tror Fanskapet och jag ska iväg på romantisk semester. Jag vill inte ha Fanskapet försökte jag förklara. Att Fanskapet vill ha mig kan jag inte göra så mycket åt. Trots jag har försökt.