Inför Skranket

Ytterst märklig dröm jag haft inatt. Och jag kom ihåg den. Bara det är märkligt ty jag brukar sova som en stock. Jag och någon (har ingen aning om vem följeslagaren var) befann oss ute på en sjö. Om vi gick på sjön eller om det var is på den har jag ingen aning om, men jag tror vi gick på vattnet, som Jesus så där. Eller, är det fel, vem var det som gick på vattnet? Det är han Gud kanske. Jag kan inte det där religiösa så bra som märks.

Hursomhelst. Vi vände oss om och tittar upp på ett stort berg. Typ AlpBerg. Mount Everest sorten. Där på berget tronar och lutar farligt ett enormt stort och långt vitt hus. Precis liknande som Capitolium. Fast vi var i Holland, det kommer jag ihåg tydligt. Det lutar farligt på olika ställen och ser ut att rasa när som helst. "Precis som jag berätta för dig!" sa personen bredvid mig till mig. "Rent livsfarligt att vara där inne, det kan ju falla ihop när som helst".

Jag och personen stod och tittade på det mycket mycket farligt lutande Capitolium där på vattnet ett bra tag. Ingen av oss sa något. Vi bara funderade. Helt plötsligt börjar jag klättra UPP för berget för att ta mig in i Capitolium genom någon öppning jag sett.

Genom dörrar och luckor (!?) tar jag mig in, och befinner mig plötsligt mitt i ett cirkeliknande rum. Jag står där i mitten på en fin ovärderlig matta och tittar upp i taket och ser gamla vackra målningar. Ser mig om, och bakom min rygg och på bägge sidor om mig är det en massa sittplatser, som Colosseum är detta rummet ritat. Det är mycket vackert,med gammal inredning och mycket pompa och ståt i detta stora rum.

Helt plötsligt öppnas dörrarna, folk kommer in och slår sig ner runt omkring mig på sina sittplatser. Framför mig är det riggat som i en rättegångsal. Domarbordet. In kommer plötsligt Drottning Margrethe av Danmark. Hon Ställer sig framför mig, tittar mig in i ögonen, nickar lite lätt med sitt huvud, och går sedan upp till domarplatsen på podiet, framför mig. Hon slår sig ner vid klubban. Och jag, jag står kvar där i mitten. Själv.