FyrTornet Och SläpVagnen

Fyrtornet är SvenneBanan nu omdöpt till. Det passar bättre. Att vara lång är någt jag alltid avundats folk. Att jag inte kan vara närmare 2 meter som Fyrtornet och Fanskapet kan jag köpa, men jag hade väl kunnat få blivit enåsjuttiofem iaf. Fem centimeter till är väl inget att bråka om.

Jag fick längden från min mors sida. Orättvist. De är alla kvinnorna på den sidan i det närmsta lika långa som jag plusminusliksom. Herrarna på mammas sida är längre ska jag i rättvisans namn säga. Men jag kunde väl ändå ha fått blivit lång och ståtlig, som min farmor.

Fyrtornet gillade vi. Han ska vi träffa mera. I VI form talar bara kungligheter. Och Margareth Thatcher. Och jag bevisligen. Nu åker denna fröken till Skåne i morgon, så vi tar allt från början då jag kommer hem. Fyrtornet hade gärna gjort stan ikväll lite mera med fröken Släpvagn (jag alltså) men hon måste ju upp i arla morgonstund för att hinna till färdmedlet som skall ta henne till Skåne.

OH vad jag längtar. Gillar skåne! Ska bli så kul att komma ner och umgås med mina fina skåningar. Må det bli vackert väder. Hela veckan. Sol och bad vill jag ha.

Tar med mig den rosa pinnen. Undrar om jag kommer ihåg hur Tekniskt Ansvarige instruerade mig att göra med den pinnen (bortsett från att han tyckte jag kunde peta in den i arslet).

Så uttrycker sig faktiskt inte Tekniskt Ansvarig. Han är en mycket fin man. Så uttrycker jag mig. Men jag vet att Tekniskt Ansvarige menar det som jag säger, iaf gällande den rosa pinnen.