ViloDaG

Det är välbehövligt för denna vackra kropp. Att träna varje dag, konditionsträning som jag gör dagligen sen två veckor tar på kroppen ska jag informera. När jag går upp för några få trappsteg så går jag som en gorilla med höfterna.

Slänger fram höger höft, lyfter upp vänster ben, säger "Ahhhhh..." (för det gör ont), sen slänger jag snabbt fram vänster höft och höger ben, säger "Ahhhh.. "(igen)för det gör ont. Allt detta går rasande fort, för annars skulle jag avlida på plats av smärtan.

Jag går liksom med underlivet först, så där som bara idioter gör. Eller som De som tror de har en riktigt riktigt stor dase rör sig. Jag kan skylla på träningsvärk. Idioter kan bara skylla på genetiskt fel. Jag ser en man dagligen som går så. Det ser så komiskt ut.

Framförallt för att han är en Idiot. Dasen har jag ingen koll på, men mitt tips är att den är minimal. De brukar ha sånt bekräftelsebehov som han har. Han, som tror han Kungen är Över alla Är. Han kan inte rå för att alla hans anfäder varit släkt, försöker jag tänka då jag försöker vara vänlig mot idioten.

I Huset som jag bor i är det cirkus 100 trappsteg att gå i för att komma till min dörr. Det känns vill jag lova. Framförallt nu. Där skall jag ränna idag för jag ska göra något så kul som att tvätta. Då drar man några repor upp och ner.

Men jag ska gå på maskinen som plågar mig och gör så svetten lackar och rinner ner i ögonen på mig, som jag förbannar varje dag, så länge det går. Det är skönt och jag behöver det. Både för att jobbet mitt är skit och för att min kropp inte skall förfalla.

Mina kamrater Väninnan och Kollegan som till och från bantar så jag blir less, tror att de ser ut som damerna på bilden ovan då De dietar. Kollegan äter iaf mat. Väninnan kan pulverbanta. Då håller man sig borta. Lååångt borta. De gör de inte. Ser ut som damerna på bilden alltså, mina kamrater.

Diciplin har jag. Har jag gett mig fan på något så är jag livsfarligt fokuserad.

Men det är mest för att jag i grunden är oerhört lat och slö.