Väninnan & Dejting

Dejting. Håller jag inte på med längre. Eller. Det har varit semester. Och jag har hållt mig till Ingenjören här i sommar av bekvämlighetsskäl. Fyrtornet, den lille godingen. Han och jag, vi "dejtar" per telefon och sms, det har som sagt varit semestertider.

Ingenjören och jag har enkel kommunikation. Ser ut som så här: "Är du hemma?" säger han. "Japp" svarar jag. "Kan vi ses i kväll" säger han, "Funkar lysande" svarar jag. "Var inte hungrig" säger jag. "För här finns ingen mat" fortsätter jag, "Jag vet" säger han..

Bonden, han hade med sig mat, eller, så hämta han mig utanför porten och vi gick och käka någonstans. Jag kan laga mat (typ pasta och köttfärssås & liknande) men jag har sällan käk hemma. Men nu är frysen på så jag skall (om jag kommer ihåg) börja fylla på den med matsaker.

Varför yrar jag om detta nu? Jo, det var för att Väninnan gör mig galen. "Jag vill träffa en karl" säger hon till och från. "Ja, vet du, då måste man TA SIG UT och Visa Upp Sig" säger jag till henne. Och erbjuder mig att följa med. "Nä" säger hon. "Orkar inte".

Alla mina förslag om att träffa karlar ratar hon. Idag skulle hon nu ÄNTLIGEN haft en dejt, med Mannen från Norr. Men vad gör kvinnan. Jo, hon ställer in!

För att hon jobba sent som tusan igår. Till arla morgon. "Det är bara att Bita Ihop och Gilla Läget" sa jag åt henne i barsk ton. "Du behöver ett RIV!" sa jag. "Du Ditt Envisa Fruntimmer" fortsatte jag att skälla på henne (via sms mitt i natten). "Tänk på din mentala hälsa om inte annat"..