Kompromisser & TrädKramare

Jag har varit ute på en prommis idag. Knatat här i staden och tittat på turister och båtar och vanliga innerstadsbor. Var ute på den gröna ön vi har här i staden, Djurgården.

Den Ön jag nu, under denna av Doktorn TillTvingade PensionärsPromenerande Period av mitt liv jag varit ute på lite för mycket känner jag.

Jag associerar nämligen. Djurgården= Lätt Aggressiv. Abstinens. Skoskav. För mycket folk.

April var bästa perioden att trilla runt där ute på Djurgården. Sen kom våren och alla andra som inte slutat röka men som skulle ut ändå.

Det är vackert där ute. Satt och funderade och tänkte. Faktiskt även trevligheter. Dock vet jag inte om jag kan kompromissa hur som helst. Se på den där Maria som annonserat. (Skulle tippa på att Lasse har en stor Dase. En riktigt stor Dase).

Man kanske skulle bli MiljöNisse. Det eller ett riktigt Nutcase. Dessa är de enda personer som står och kramar träd. Bortsett från ungar.