Idag har jag varit och tränat. En manlig kollega utmanade mig och där stod jag sen och toksvettades och fick ont i lår och vader och banne mig, ont överallt fick jag ganska snabbt där jag gick på en maskin som visst var bra för hela kroppen.
Börja bryta ihop efter 2 minuter. Jag skulle gå i 30 minuter, hade han, kollegan bestämt. Elaka jävel sa jag till honom och blängde. Men, jag faller jag hellre död ner på maskinen än ger upp, sa jag till mig själv.
Min kondis är noll trodde jag. Den var bättre än vad jag trodde visade det sig. Flåsa inte alls så där som jag fasade för. Normalflåsade som en som inte tränat på mer än sex månader låter som.
Jag ska visst göra likasamma i morgon med säger den manlige kollegan. Som Tjoa På mig bra där vid sidan om mig. Och så kom en annan manlig kollega och övervakade han med. "Bäst vara två man med den lömska donnan tänkte de". De lät mig inte vara ensam en sekund under min tid på den märkliga maskinen.
Jag gillar mina kollegor som har lärt sig Bra hur man handskas med mig. Undrar om någon tipsat dem eller om de verkligen hajat själva hur man bäst tar mig.
I morgon kommer jag gå böjd. Alternativt hängande framåt. Min korta hals kommer bli lååång. Tror inte jag kommer orka bära upp mig själv, för jag kommer nog ha ännu ondare i morgon då jag vaknar.
Nu då jag aldrig kommer att röka igen( pepparpeppar). För att gör jag det så trillare jag av pinn. Jag känner hur mycket bättre jag mår, och suget är borta. Låtsasnappen ahr jag jobbat bort med. Så nu är det dags att fokusera på flåset och fläsket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar