Det Finns Faktiskt Stunder I Mitt

Liv- Både i Mitt Privata och Det Livet Som Jag Har Där På The NutHouse, Som Jag Önskar Att Jag Var En GråLitenTrist Människa Som Ingen Alls Ville Vara I Närheten Av. Eller Som Idag- Då Jag Bara Känner För Att Inte Göra Annat Än Att Stå Och Titta På.

Allra Mest Kan Jag Faktiskt Längta Efter Att Vara Begåvad Med Ett Minne Och En ArbetsMoral Gentemot Sina MedMänniskor OCh MedArbetare, Som Mina ÖverstePajasar Har. Att Bara Stoppa Huvudet I Sanden.

Blir De PÅKomna Med Sina Misstag, Så Säger De: "Det Var Inte Jag"... Eller ..." Det Är Inte Mitt Bord.." Hörs Allt Som Oftast Eka i Korridorerna.