Så Där

Jag är 38 år. Har inte bara ett TjohejHoppsanHejsan privatliv med manliga huvudrollsinnehavare som växlar och i bland är fler än en. Fast inte samtidigt med mig då. Jag har även ett Fanskap. Fanskapet har helt enligt schemat hört av sig på midsommar.

Först genom att lägga på några gånger då jag svarar, sen kommer en DJUP SUCK. Men fortfarande säger Fanskapet ingenting. Jag är så van vid detta nu att jag faktiskt nästan inte reagerar längre.

Hursomhelst. Det där med att fastna för en karl är inte min starka sida. Det är så mycket trasigt där ute. Är det inte trasigt blir jag förvånad och undrar var det trasiga är. De trasiga dras till mig som flugor på en sockerbit. Jag vill inte ha de flugorna. Vägrar laga problemet och är ingens mamma. Så jag leker mest. Fast jag är 38 år.

På kroken sen ett år eller lite mer tillbaka hänger en man och dinglar, han står och tindrar med ögonen och tappar saker och stammar och blir generad då jag kliver in i butiken.

Och jag reagerar nästan likasamma på honom. Lite coolare givetvis. Jag är ju ändå 38. Efter ett tag började vi samtala med varandra istället för att bara utbyta pengar och tappa saker på golvet. Då kom frågan upp bl a om ålder och arbete.

Han var 21. Jag var 37. Han trodde jag var 32 och jag trodde han var 28. Så sorgligt. Det är en så vacker man. Vad den unge mannen ser hos denna kärring har jag ingen aning om. Bortsett från att jag är hyfsat underhållande.

Jag är ganska bra på det där med disciplin och självbehärskning.