Att riktigt veta vad jag skall göra eller reagera gällande en sak. Och det är inte ett vanligt beteende hos mig. En anhörig har gått bort och det var väl inte oväntat förstår ni. Saken är den att vi i det närmaste inte haft kontakt de senaste 20 åren och jag därav här brottas med tankar om jag skall gå på begravningen och tankar om hur det var förr. Innan allt.
Det kommer bli tjafs är jag rädd för efter detta. Och sånt orkar jag inte med. Det kommer att bli Tårar och Drama och försök till Manipulerande av mig och min syster främst. Jag tror att mina närmsta anhöriga kommer att bryta ihop - Eller bryta ihop i skrattanfall (p g a undertryckta känslor sen år tillbaka) om de nu kommer att delta på begravningen- vilket de inte ännu har bestämt sig för om hur de skall göra.
Att det blir slagsmål håller jag för osannolikt- men eftersom detta gäller min familj så Vete Faen egentligen.
Själv sitter jag och fnular på om jag är ledsen. Eller sorgsen mest över alla dessa år som vi inte fick tillsammans av olika (Väldigt Jobbiga Påfrestande Anledningar). Att bryta med (delar) av sin familj- är något man gör man bara om det är något så ÖverJävligt GalnaSorgligaTragiskaSjukaTrasiga Saker som sker och som man inte längre vill vara en del av. Och inte heller vara en ofrivillig åskådare till hur flera andra närstående människor brys ner.
Personligen tog jag mitt farväl av denna min närstående person för så där en 6 år sedan då jag insåg att det inte är lång tid i livet kvar för denna person- som denna mig närstående person hade kvar, att vara just sig själv. Så det känns skönt att jag har gjort detta.
Däremot funderar jag på mitt beslut om hur jag skall göra med begravningen. Jag vill absolut inte vara en Hycklare- Men jag vill visa Respekt. Dock så vet jag att jag inte orkar med Drama. Och jag hade inte tänkt skriva detta alls- eftersom jag tycker det är allt för privat. Men jag behövde rensa skallen och se detta det jag tänker, på pränt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar