måndag 28 februari 2011

Ofta Och FramFörAllt


De Sista Två Åren Så Har Jag (LillPatton)Kraftigt Funderat på vad det är som Får Mig att Stanna Kvar på Ett Arbete som det på The NutHouse med alla Dessa StördaLirare att Hantera- inklusive Deras (Obehandlade och Omedicinerade och det Betyder att De i o m detta- att de är FARLIGA) Diagnoser.

Jag Har Ännu Inte Något Svar på Denna Fråga- Mer än att Jag (LillPatton) ibörjan (2008) skulle Försvara Min Heder- Som VGurra Gjorde Grova och Hårda Och Fula Försök att ta ifrån mig, Ilurad saker ifrån De Spårande Diagnoserna.

VGurra Förlorade detta Krig- och för att inte Tappa Ansiktet Totalt- så Återinstallerades Jag (LillPatton) och Livet på The NutHouse för De Intagna fungerade återigen smärtfritt.

Det är bara vissa av TomteArmén som är Instabila och Tickande Bomber.

(Precis som det är på riktiga dårhus- Det är inte alltid så att alla av personalen är fullt som de ska i skallen).

När man är och Slåss för Livet i en sjukvärld som den som jag (LillPatton) varit i så länge- så lär man sig om inte annat att Lita till sin egen Förmåga att Hantera Kriser och Svårigheter och Impulser att SpöaPåNötter som Är Korkade.

Man lär sig att lita på sin Magkänsla. Inser att man har Tålaod och Är En Stjärna På stt Spela ut Folk. Och man inser att man är Precis så Smart som man alltid trott man är. Till och med Smartare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar