Sen mötte jag PundarPuckot

som finns på en av de större gatorna jag går på om morgonen. En karl i grå träningsbyxor systempåse som talar ett obegripligt språk, som är hotfull och våldsam och håller på om dagarna på gator och torg här i stan, och som jag inte fattar varför ingen har knäppt för länge sen. Det var annat på min tid. Då självsanerade Tjuvar och Psykfall bland sina egna. Han iaf, ställde sig framför mig i morse. " Amen faaaan också".... tänkte jag, och titta den dumme fan rätt i nyllet, med min kaffekopp och log. Kaffekoppen är hård som betong och är mitt hemliga vapeN. Nästan precis som de psykiska är jag, nu När jag drar fram med mitt låtsasvapen. Det, och min TokBlick är mina vapen.