söndag 13 september 2009
Kapten Kaos och PsykUlla
Har sprungit på varandra nu ikväll efter att inte ha sett varandra på en så där gissningsvis nästan 4 månader. För så länge sen är det iaf sen som jag såg eller hörde dem dividera nere på gården, och så länge sen var det som jag hörde någon annan av mina grannar berätta om dessa två personers möten med varandra. De har antagligen nyligen bägge två kommit hem från sina "semestrar".
Att dessa två inte gifter sig, eller iaf flyttar ihop med varandra är för mig en gåta. De skulle passa så bra för varandra, och skulle med största sannilokhet antagligen inom en månad ha tagit livet av varandra. Till alla sina grannars stora glädje.
PsykUlla har med sig den äckliga lilla fula hunden hon brukar "passa" till och från. PsykUlla är oavlönad hundvakt till "någon" på hennes "jobb". PsykUlla snor antagligen hundkräket utanför KlippOchKlistra Verkstaden här i krokarna. Alternativ så ingår det i PsykUllas träning att ta hand om ett levande väsen.
PsykUlla har ingen kontroll över det fula djuret och jag har mer är en gång gett PsykUlla Blickar som talar om för henne vad det är bäst att hon gör med det fula lilla kräket, INNAN jag tappar tålamodet med det fula lilla fanskapet.
Det är inte en ful pudel PsykUlla passar, utan en hund modell mindre samt utan päls, och brun. Det är ett magert elände. Klädd i sina kläder. Man klär inte en hund i kläder. Hundelhelvetet på bilden får representera alla gräsliga små utklädda hundar och dess psykmattar med störningar.
Kapten Kaos och PsykUlla talar så förbannat högt eftersom de försöker överrösta varandra samt har knäck i lurarna bägge två, och det lilla fula stycket som skall föreställa en Hund far runt och skäller som den lilla stackars FelAvlade hund den är. PsykUlla har aldrig hundhevetet kopplat. Aldrig.
Vi grannar brukar roa oss (NOT) med att sparka på den då den kommer farande mot oss då vi försöker ta oss ut från vårt hus. Kapten Kaos såg jag nyss skällandes på hundhelvetet vevandes med armarna och sprittandes med sina ben, och PsykUlla fnittrar nervöst för hon vet inte vad hon skall göra åt situationen, och är antagligen lite förtjust i Kapten Kaos.
Själv står jag och måttar kast med en av mina krukor några våningar ovanför.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar