Grannar

Inatt ville jag kliva ner på gården och ta ett grepp på den fula hunden som skällde så det ekade på gården. I timmar. Kärringen som äger kräket stod bredvid som ett fån och nochalerade sin hund. Hon var väl apdragen antagligen. Jag stod och måttade med diverse lösa föremål som låg närmast till hands då jag öppnade fönstret i natt. Men jag insåg snabbt att jag inte nådde fram till hundhelvetets skalle.

Man skulle ha ett vapen här hemma så man kunde göra en Runar. På Kärringen.