Eremitat

Det har jag gjort nu i några dagar. Eremitat ordentligt. Varit innehela dagarna och inte träffat en lirare alls. (Undantaget Väninnan som var över häromdagen då)men annars har jag hållt mig inne. Inte ens gått ut för att köpa tidningar som jag älskar. Morgon- kvälls-afton-vecko-månads tidningar- I love them. All! Jag kan köpa bara för att köpa liksom. Även om det är värsta glossiga modetidningen som jag hatar och bara bläddrar förbi modesidorna som då tyvärr utgör hela tidningen.

I vanliga fall då jag varit hemma sjuk trillar jag utanför dörren någon gång för att just köpa tidningar, mediciner och mjölk till mitt kaffe, men inte denna gång. Det är visst så att när man handlar för att ha mat o dyl hemma så behöver man inte gå ut alls.

Vad som är värre är att jag har kraftiga anlag för att trivas i min ensamhet lite väl för länge bara. Skulle lätt kunna bo på en öde ö i 6 månader i vindpinad kyla ochg massa snö, bara det finns ved, böcker varma kläder och kaffe och mat liksom (och ett hus att bo i då givetvis..). Trevligt sällskap ibland vore ju inte helt fel. Väninnan skulle jag nog få kasta ut, om hon hälsa på, vi är lite lika på så sätt, gillar kyla, och ensamhet kan hon med hantera. Tekniskt Ansvarige skulle garanterat komma över och kolla om jag levde, och kopplar saker i smyg åt mig, för han tror nog inte jag klarar mig alls så länge utan hjälp.

Var var jag... jo.. Gick ut idag. Skulle shoppa lite som saknas här hemma. Tog mig fram på fina gatan och fnyste åt alla fult klädda tjejer i varierande åldrar. Hiskeliga skapelser en del har på sig. Tills det slog mig- "De är ju Trendiga, för det de har på sig har jag sett i tidningarna jag läst här hemma under min eremitperiod..." "Som om jag själv är så snygg liksom... "tänkte jag och tittade ner på vad jag hade på mig. Men det är bekvämt!

Man kanske skulle skaffa sig en personalshopper? Jag hatar ju att handla kläder. Har redan en som förbarmar sig över mina ögonbryn. Jag blir kallas en gång varannan vecka til henne, precis som med tandläkaren. Blir jag inte kallad kommer jag inte, för jag har annat att tänka på.

Min stackars mamma tittar på mig ibland och skakar då på sitt huvud. "Var gick jag fel med dig ..." säger min söta lilla mor innan hon kommenterar något jag har på mig. "Du skulle inte ha satt på dammsugaren och lämnat den bredvid mig och gått ifrån mig då jag grät och var ledsen då jag var en liten bebis, lilla mamma....." svarar jag, och ler snett mot henne.

Min mor och min syster gillar kläder, inredning, blommor och gardiner och allt annat som visst skall räknas som intressant bara för att man är tjej. Dock så är min syster helt antismink som jag. Och kan inte heller laga mat. Annars är vi helt olika.