lördag 21 november 2009
The Power Of Love
Jag har lite svårt att bestämma mig för vem jag ska klubba ner först. LäckerBiten, som är en överordnad. Eller Den Unge Mannen, som är en underordnad till mig. As if liksom. Men lite kul ska man väl få ha på jobbet. Har läst någonstans att dagdrömmar är bra för b la kreativiteten.
Läckerbiten och jag och några till reser på resa nästa vecka. Där skall jag roa mig med att driva han som jag kallar VGurra till vansinne. För VGurra kan se nyanser om man hjälper honom att se dem. Läckerbiten och jag är sådana som inte avslöjar oss med varesig kroppssspråk eller tonläge. Småsmå nyanser i ansiktsmusklerna och blickar avslöjar.
Om man är bra på att läsa sånt vill säga. Sen sådana där saker som att Läckerbiten hjälper mig att ta bort en tråd som är i samma färg som skjortan min på mina jobbarkläder, kanske inte är att läsa nyanser. Tråden som råkar ligga placerat på mitt högra bröstet. "Det ligger en tråd där..." sa LäckerBiten och förde ner sin hand, pekfinger och tumme ner mot bröstet mitt igår då vi stod bredvid varanda och väntade in nästa situation.
"Ska inte tafsa..." sa han och förde med stor koncentration ner sina fingrar på min skjorta utan att röra vid min kropp. Jag sa ingeting. Tror jag. Eller så sa jag "Det tror jag inte att du gör..." och tittade upp, då han är lång. .. Jag hade fullt sjå med att slå bort alla syndiga tankar som flög runt i min skalle där jag såg hans hand sakta sakta närma sig mitt högra bröst.
Precision. Fokuserat. Me like.
Den unge Mannen. Gud hjälpe mig. Men det kliar i mig. Massor. Mycket. Multo. Så som Läckerbiten gör med mig, så gör jag med Den Unge Mannen.
Det borde vara LäckerBiten och jag som får till det först. Två fula fiskar gör en fin pöl. Den Unge Mannen är en alltför allvarlig man för att man ska leka med han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar