Här Var Det Livat

I natt, så där runt klockan 01.00 vaknade jag av illvrål genom väggarna. Igen.

"HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP..... " skriker en människa i full fast ton och med kraftfull röst. Hela tiden hörs genom väggarna detta "HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP:.."

Det är den äldre damen här i huset, närmare 95 år. Börjar bli skröplig. Det är en väldigt vänlig och snäll dam, mycket parant och stilig.

Denna Dam väckte mig även i torsdags natt klockan 05.00 med sitt vrål.

Det tog mig då några sekunder att fatta Vad Det Var Som Lät... Var Det Lät Ifrån.... Om vrålaren hade skadat sig ...(lät inte så på vrålen) samt så förstod jag att Damen som vrålade var senil.

För vrålen var ÅngestVrål. Av kaliber 4. Tack och lov. De finns i större styrka. Är inte speciellt trevligt att behöva lyssna på.

Jag blev förbannad över att ingen granne närmare henne än mig gjorde något. Hör jag så hör de liksom. Och vissa är småbarnsföräldrar. De ska väl höra bra har jag förstått. Jag är f d nattknegare på dårhus, har en hörsel som är fantastik. Kan sova djupt med HÖR allt som inte hör till de normala ljuden. Hör därför bättre smygande tysta steg och andra låga ljud än de HÖGA ljuden och tonerna.

Blev irriterad över att JAG måste kolla läget. Blev irriterad på mig själv över att jag inte kunde skita i damen... Hon kunde ju ha brutit alla armar och ben. (Vårdaren i mig är svår att få ut i vissa lägen)... Irriterande.

Jag klädde på mig... och gick ner för alla trappor.... över gården och upp för alla hennes trappor..... Vrålade i hennes brevlåda..... Hon hörde mig inte. Tänkte att det är nog ångestvrål för jag hörde inget hasande eller krafsande som de senila brukar göra då de ligger på golvet.

Kom hem igår eftermiddag och såg att det lös hos henne. Blev lugn. Hade tänkte på tanten under de få tillfällen under fredagen jag hade möjlighet att tänka på annat än kneget. Skönt. Inget brutet och damen lever.

Sen började vrålen om igen i natt. Då körde jag in öronpropparna. Vände mig om och somnade om. Ångest hos damen alltså. De måste ge henne starkare mediciner. Propavan är kanon kommer jag ihåg från mina år i vården. Och Theralendroppar. De knockar bra.

Man kan inte ha en megafon om nätterna här. Sånt tålamod har jag inte.