Mörkret

Jag bara älskar novembermörkret. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Man svettas inte. Jo då, dunjackan åker fram och det inte riktigt är så kallt att man behöver dunjackan.Då svettas jag. Därför väntar jag alltid tills det är kallt. På riktigt. Då jag fryser är det officiellt kallt som jag så underhållande brukar säga till min omgivning.

Sen är det ett lugn som lägger sig över staden som jag gillar. Alla blir lite mer harmoniska.

Om jag gifter mig, någonsin, då ska jag gifta mig mitt i becksvarta november. Eller i december, det är lite hugget som stucket. Helst ska det vara en riktig höststorm så. Allra helst en snöstorm. Sånt gillar jag.

Det finns bara en person till som gillar detta becksvarta mörker som jag och det ör Väninnan. Vi har allvarligt övervägt att söka jobb på Grönland eller Island. Faktiskt.

Eller så blir bröllopet på en vacker Ö i söderhavet eller liknande ställe. På kvällen då det är svalt. Annars slår jag ihjäl prällen och de inbjudna som håller tal om de blir långrandiga på stranden underen gassande sol. Parasoll eller inte.