Igår garvade jag så att jag höll på att ramla av soffan. Väninnan. Hennes minne är helkasst. Hon ringde och börja samtala med mig. Sen slutade hon abrubt för hon kom inte på vad hon ville säga.
Sen så sa hon plötsligt.."Vänta.. Säg ingenting jag måste tänka.." och fortsatte sen att tala med sig själv som så här: "Hmmmm.... Tralalala.... Hmmmm ... Vad var det nu jag skulle säga..?" I flera minuter lät hon så.
På andra sidan luren satt jag. Förstummad till en början, för jag är van vid hennes minne. Men sen bröt jag ihop i skrattanfall.
Väninnan blev skitsur och kom helt av sig. Och började skälla på mig. Jag garvade så tårarna tjöt.
Satan vad senil hon kommer bli. Jag med antagligen. Men jag brukar skylla på att jag har för mycket att tänka på, därav min distraktion. Henne är det nog kört för.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar