SuperWoman

Börjar förstå varför jag är singel. Klarar mig för bra. Trots 39 graders feber och allmänt jävla dålig så bär och kånkar jag upp och ner för trappor med tunga tvättkassar och mattor och annat som jag var TVUNGEN att fixa med och tvätta idag. Och innan dess var jag på byn och handla nödvändigheter. För nästa helg så både jobbar jag och ska iväg på galej, så då går det inte att göra annat än sånt då.

Och gissningsvis... men bara gissningsvis har jag Bonden här någon av dagarna på helgen. Fast jag kommer vara ett levande lik. Om inte den lille (han är faktiskt lång) Bonden hänger på låset här nu i veckan vill säga, och promt vill komma över och krama om stackars lilla sjuklingen som då kryat på sig. Undrar om han tar den stora traktorn hit då. (OBS försök till rolighet).

(Jag går lite igång på traktorer verkar det som) Och karlar som kör dem. Hade ihop det med en bondson på landet då jag var 12 år. Han var 15. Det var kärlek. Från hans sida. Jag var mest förskräckt över att det lukta illa hemma hos dem på bondgården och att det flög flugor överallt.

När han skjutsade hem mig i traktorn, stod hela min familj på gårdsplanen och vinkade glatt till oss däre vi kom puttrandes. När han svängt bort med traktorn och lämnat av mig satte mina familjemedlemmar (tänk er Dallas, fast utan så stort hus eller alls lika mycket pengar, bara att min family bodde ihop på sommaren...) alla upp sina händerna till sina näsor.

Det är dagar som dessa, då jag är sjuk och ynklig man ska fria till mig. Jag kommer att svara JA.