Mörkar inte. Jag erkänner mina brister och står för mina fel. Så här är det: Jag bara älskar att titta på Nobelmiddagen på tv. Juveler. Deras Historia berättad av kunniga kommentatorer.
Fast förra året bräckte jag dem, kommentatorerna, då hade TV4 sändningen och var pinsamt dåligt uppdaterade på VeMSomVarVemochVarför (jag älskar ju skvaller tidningar så jag har koll)samt Juvelkollen var under all kritik. Att titta på Intressanta Människor och Begåvade Människor, som verkligen förtjänar sina priser, och är Så Glada som Bara Torra Akademiker kan vara. I love it. Det är detta jag betalar radiotjänst för.(Det och att ständigt bli irriterad på radiokärringar på lördagar).
Klänningar på våra kungliga damer. Jag dissar. Oftast. Modekännare som jag är. Hehehe.. (NOT). Tittar på blickar och stela leenden ibland dem. Är glad att jag inte är kunglig. Men vafan... . för det apanaget och ett Gäng utlandsresor per år så kan Jag Med vara Kung för En dag. Han ser så uttråkad ut. Jämt.
Inser att jag verkligen är mera streetsmart än intelek... initlligen... Boklärd. Pausunderhållningen på Nobelmiddagen gör mig nästan alltid sömnnig. Mina kollegor är övertygade om att om jag var med på Middagen så skulle det bli action:
"Visslingar efter kypare för att få mera vin i glase... rop efter dem då de inte reagerar.... A la "HEY!SIR!Over Here".... klämma dem i rumpan lite diskret då de går förbi.. Skulle Dra i klänningen min som satt obekvämt och som jag inte alls trivs i... lökarna mina som håller på att trilla ur...och som jag kämpande försökte hålla inne i plagget medans jag dricker vin och skrattar och underhåller mitt bord.."
Så målande berättade en kollega idag vid lunch, hur han tror min Nobelmiddagsdebut skulle gå till.
Jag har stil. Jag kan äta fint. Det är bara på jobbet kläderna sitter fel och det ser ut som om jag sliter sönder en Hyena då jag äter. Och har haklapp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar