När man för andra gången på kort tid drömmer att man är död, och liksom är med på eftersnacket och sorgearbetet som är efter att man har gått hädan..... Och finner att folk faktiskt saknar en (i drömmen då) och sitter med fotografier och drar roliga historer och gråter om vartannat då de snackar om en...........
Satans obehagligt är det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar