Utsparkad

Blev han, Fyrtornet här ifrån i förmiddags. Där låg jag som bäst och småsov och dräggla i soffan igår kväll vid 19 rycket, då Herr Fyrtornet pep till och frågade om jag ville ha sällskap. Egentligen ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om...... men ibland får man offra sig. I rent medicinskt syfte måste man tänka om inte annat.

Det var bara att kliva upp och dra på sig något hyfsat presentabelt och röja undan den värsta oredan här hemma. Sen var det faktiskt riktigt skönt att sova på en människa i soffan. Istället för att bara ligga på sofflocket så hade jag Fyrtornet som ryggstöd. Kanske inte är så dumt att vara två ändå.

Men imorse hade jag fått nog och ville vara ifred, så Han fick vackert pallra sig härifrån vid 11 rycket.

Undrar om jag ska boka tid hos en Doktor. En Shrink. Jag har verkligen problem med att knyta an, eller vad det heter, till en karl.