Hoppet

Är det sista som överger människan sägs det. Jag har idag gett upp mitt hopp. TuttiAlles. Nada. Njet. No more.

Vill verkligen börja simma, några gånger i veckan skulle vara skönt, på tal om hopp. Men hittar inget badhus som passar min smak. För mycket folk och/eller för mycket folk som i mina ögon är alldeles för mycket av Pack i sitt uppförande, det pallar jag inte med. Ej heller orkar jag med om det är för små skåp i omklädningsrummet och för smala bänkar framför skåpen som man inte ens kan sätta en flaska schampoo på för att den bänken är så smal...

När jag jobba natt på det jobbigaste kneg jag någonsin haft, avslutade jag mina nattpass med att bada på ett badhus nära det arbetet. Klassisk musik i högtalarna och endast två andra morgonpigga badare var det dessa mornar. Mycket bra avslappning då man hade ett jobb som gav en käftsmällar och magsparkar. (Det var på ett av mina tidigare arbeten, på ett av de Riktiga Dårhus jag knegat på)

Det närmsta badhuset här, kostar sina modiga 23.000 kr/år. Det är lite väl mycket tycker jag. Och det andra är de blivande gympalärarnas simhall. Dit kan man ju inte gå. Då får man ju skämmas över hur man har låtit sin kropp förfalla. Och så får man prestationsångest när man ser alla hurtbullar veva med armarna i fjärilsim i banan bredvid.