A Jusst Det

Kommer ni ihåg min Manlige Gode Vän som nyss sade upp sig från sitt kneg, Han min Manlige Gode Vän- Han talade jag med idag, och det är alltid Trevligt, Men, Han- som är Något av det Starkaste som går i Ett par Dojor (både i Skallen och Kroppen) ligger Hemma, med Stress- Symtom. Jag Skällde Bara lite på Han (alltså inte inte lika mycket som jag brukar göra på på Han då han nämner detta och är på Kneget ändå...Eftersom Han faktiskt denna gång hade stannat hemma).

En gång för ett år sedan cirka, ringde Han mig för att Snacka lite Skit- och så efter ett tag så Försa Han sig. Ty Han hade visst Kommit Hem från Sjukhuset Någondag Tidigare sa han Helt Plötsligt Helt Appropå. Där Han hade "Legat Inne Några Dagar För Han hade "Lite Ont i Hjärtat"..... och hade gått med det ... "Ett tag..."... d v s ganska länge innan Han tillslut Körde in sig själv (och det var en Jävla tur för Han att han gjorde det, för jag hade spöat upp han annars) till Hospitalet. Och så Gapade jag ju givetvis ett Bra tag på han, om Varför han inte Ringt från Sjukhuset, jag hade ju kommit på Stört.

Så Efter Jag Fick Reda på Detta, Har Jag Varit en PainInTheAss på Han Min Manlige Gode Vän, -Eftersom jag själv har upplevt nästan samma sak som honom här tidigare.

"Din Envisa Fan" .. Sade jag då jag lade på luren för mig själv, för Jag tjatade på att Han ska ringa doktorn. För Han skall banne mig sjukskrivas fram till den dagen då Han slutar på det där stället Han knegar på- Nu, tycker jag. För jag är allt lite Orolig. Men- Han kommer inte att ringa någon Doktor. Never. Och detta därför att Han på ett ungefär är lika envis som jag.