Att Skaffa Barn

"Jag Vill Ha Barn.." Sade en kvinnlig inte så nära kollega till mig i dag då vi möttes i omklädningsrummet. Jag var superstressad för att jag skulle hinna ner till mina maskiner och hinnas stretcha och duscha och klä på mig igen innan jag skulle på nästa ställe. "Du Vet- Jag Har Tänkt Länge På Detta och Kommit Fram Till Att Jag Ska Resa Till XXLand Och Skaffa Barn Med Min Killkompis Som Bor Där..."

.... Jag stod först Stum och titade på henne medans jag lyssnade och tänkte inte ens att det är märkligt att folk berättar detta för mig, sitt innersta privata fast vi inte riktigt känner varandra. Sedan frågade jag -kort -"Hur Ska Du Göra Detta- Inseminera Eller Liksom Dra På Han På Riktigt.." ?.

Jag ställde några ytterligare frågor.

Sedan summerade jag "Du Ska Försörja Ungen Själv- Han Vill Hjälpa Dig att Få Barn- Men Vill Inte Ha Något Ekonomiskt Eller Juridiskt Ansvar-"Fader Okänd" Ska Stå På Födelsecertifikatet

... Barnet Ska Veta Ändå Att Han är Pappan Utifall Att Något Allvarligt Händer Dig- Fast Han (Fadern) Ska Bo Kvar I XXland och Du Här i Sverige"....

"Och Du Kan Tänka Dig Att Försöka Få Till Det På Riktigt- Leva Ihop a la Mama, Papa Barn- Med Fadern till Barnet. Och Skiter Det Sig Er Emellan- så Flyttar Du Hem till Sverige med Barnet..."

"SweetLord ... " Tänkte jag..... Och sade:

"Kom till Mig på Onsdag så Talar vi Mera" Sa jag, till henne (som är 38 och inte en duvunge) och så drog jag vidare till jympasalen och skakade lite lätt på mitt huvud, muttrandes som vanligt på min väg dit.

(Ska säga att det inte är Ett Galet Religiöst Muslimskt Tattarland a la den där boken "Inte utan min dotter" som hon tänker skaffa fadern till det eventuella barnet ifrån, kommer ni ihåg den boken. Smartare än så är hon faktiskt denna donna).