Japp. Som Time Magazins recension är jag. Klever och tämligen underhållande tar jag mig fram i detta minfält där jag knegar. Kommer ni ihåg DETTA? (Läs det 4e stycket, där jag berättar om min plan).
Nu är det dags att börja med att ta finalen, tänkte jag häromdagen, i fredags, då jag laddade mina sista krafter, fast jag nästan var helt död på energi, mot den mobbare som jag kallar LillFyllo. Han fick sina fiskar varma med den beska sanningen om hur han är och hur han och hans uppträdande inte uppskattas. Sen Försökte Pappskallen spela ut lilla jag genom att säga att han tyckte "att de var mycket obehagligt" mitt uppträdande gentemot han, som LillFyllo sade till den som jag kallar för MäHät.
Finalen kom snabbare än vad jag trodde för, ser ni- Jag fick hjälp. Så idag gick finalen. Jag var helt plötsligt inte Don Quitjote, som slogs mot mina väderkvarnar, all allena. Det fanns en människa som hjälpte mig, Hjälten Sancho Panza. (Klicka på namnet för information om ni glömt historien).
Saken är biff. Jag vann.
Men som vanligt- Jag ska inte ropa HEJ än. Det är The NutHouse vi snackar om.
Hursomhelst.
Kollegan. Du är för jädra bra. Det kräver mycket stake att göra det som du gjorde.
Inlägg
Tack! Det värmer
SvaraRadera