Jag känner för mitt kneg just nu, med alla trasiga människor som kräver diciplin. Nu har han bossen gjort sin bit, så gott han kan. Vad som är förankrat hos de trasiga är att han och jag är på samma sida. De kan alla typ Hoppa på Ett ben Hem och Stanna där. Eller springa ner till storchefen, han som jag som jag kallar för VGurra och klämma fram en tår, eller två. Ingen bryr sig nämligen.
Nu ska jag påbörja min Behandling av De Trasiga. BrutalTerapiBehandlingen. Detta kommer inte bli snyggt, trevligt eller trivsamt för en viss person. Inte att vistas runt mig. Eller att vara i samma byggnad som mig. Inte trevligt alls. Sen kräver det sitt av mig också, inte att förglömma. Det är faktiskt ansträngande att terapia en människa som jag egentligen faktiskt inte bryr mig ett jota om.
Vet ni vad jag önskar mest av allt just nu. Lugn och Ro. Gud så skönt det verkar vara att ha lugn och ro och inga urspårningar eller hugg i ryggen att handha. Eller , tänk att för ett ögonblick få slippa att delta i spelet som är mellan Han som jag Kallar För VGurra med MäHät och Mig. Tänk. Det måste vara skönt att vara någon annan än jag.
Jag är trött. Så trött som jag faktiskt inte vill erkänna att jag är. Ty Svaghet får man inte dofta på The NutHouse, om man är jag och vill överleva. Med Vettet och civilkuraget i behåll.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar