När han ringer en tidig lördagsmorgon och låter lite så där underlig på rösten som folk gör då de har något otrevligt att berätta för en så min naturliga reaktion att gensast resa mig upp och gå mot kläderna för att klä på mig medans jag inväntar information om vad som hänt. Allt detta gör jag under tiden lilla Pappsen säger "Hej, lilla gumman, vad gör du...."
Vi i min familj är van vid katastofer och hur vi gör för att reda upp situationer för oss själva, och övrig familj, släkt och vänner. Faderen och jag är ruggit bra på att hantera t ex både dödsfall och polisingripanden. Vi har utvecklat en naturlig rollfördelning vid händelser såsom dessa. Och vi har så haft det sen jag var hyfsat ung. Tidiga tonåren vill jag minnas.
Lille Pappsen och jag har en fin relation, men han är inte den som ringer för att TjittTjattra. Det gör min mor. Så när min Fader ringer och låter underlig så drar alla mina alarmklockor igång.
Nu var det bara en trött Fader jag hade i örat. Vi har ett gäng födelsedagar framför oss i vår släkt nu, så det var det vi skulle stämma av. Min Fader står för transport och muskler ihop med moi. Syrran kör på moderens linje och säger "Aj,det gör ont.." om hon bär något som väger mer än en alarmklocka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar