Intressant Är det

Att skåda hur folk lägger ut hela sitt privatliv på det där facebook som jag nyligen gått med i. Jag är en dålig medlem själv. Skriver typ inget alls om mig i den där rälsen, men det visste jag ju innan. Not my cup of te att lämna ut mig. Har lovat att spöa upp varenda jävel som slänger ut en bild på mig i cybespace utan mitt tillstånd. Det tillståndet kommer de aldrig att få, det vet dom.

Varför är Därför. Det hela bottnar i mina förra yrken samt till vissa delar, vissa delar av mitt liv som är just et, mitt liv. Jag ska helt enkelt inte behöva förklara sånt här för folk, men håll i minnet att jag faktiskt arbetar på ett DårHus.Folk är inte kloka där. På riktigt. De är inte medicinerade av staten, eller tvångsintagna eller på annat sätt straffade för dåligt behavior. Men man måste föklara läget för dem ingående. Hjälpa dem med KonsekvensAnalysen.

Buttericks har gott Tuggumi. Detta vet jag för att den Påfyllningsburken jag köpte till en av TvåOchEttHalvtÅringens presenter, var just tuggumi. För hon fyller straxt år. Så jag börjar härmed kalla henne för Treåringen. Så ni hänger med.

Hon ska b la få en tuggumiautomat av sin snälla moster. Ett stort åbäke. Färglatt. Som glädjer små barn såsom min systerdotter, som alltför mycket liknar sin glada moster i sitt sätt och i sin personlighet. Ett charmerande barn helt enkelt. Så jag vet vad flickebarnet vill ha. (Oftast så talar min Mor om det för mig och det är bara att gå och handla). Denna gång frågade jag Treåringen själv vad hon vill ha, och det vill jag lova, det var då inte lätt att hitta allt som en fantasifull Treåring ville ha.

Tills då jag för ett tag sedan träffade min syster, som förskräckt utropade då jag nämnde tuggumiautomaten "Treåringen får inte äta tuggumi..".... "PFffffff.." sa jag och ansåg henne vara en fjant. Automaten får flickebarnet. Fyllt med tuggumi. Det är då bara påfyllningsburken som jag smackat i mig själv.