Det Är FortFarande Så Att

Jag inte riktigt är på banan med att meddela mig här. Det ber jag om ursäkt för. Har haft hjärtat fullt av svärta gentemot en del personer och tycker inte riktigt om det, eftersom jag är en Doer och inte en person som fantiserar och lever genom att tro.

En annan mycket tragisk sak är att en av min goda vänner lever i LALALand. Trodde inte det var så illa som det är och jag kan inte göra något pga skört psyke. Hon får ingen brutalterapi för jag tror faktiskt hon skulle gå sönder då.

Om man TVINGAR en person (en man som det liggs med ibland- som är gift)att säga något till en (henne) man (hon alltså) vill höra för man (hon) tycker att det borde vara så (alltså att det är annat än bara ren lusta dem emellan....)

Så fattar inte jag hur man (hon) sen då man tvingat karln att säga det hon vill ha sagt till sig med sina egna ord inte hans, då man suktar efter en massa komplimanger om hur viktig man (hon) är för honom.

Jag undrar hur man kan vrida på dessa påtvingade ord och sedan säga till mig (som hängt med sedan några år, att hon ville fira att legat till och från under 5 års tid- men att han svarade "Jag Har Inte Tid"....

Att hota (ni vet sura vara tjatig och därmed låta han komma på att han är i underläge och hon kan skvallra för tanten) Och därav tvingar fram ord och förtränger hon tvingat fram dem och säger "Vilken fin komplimang att han sade så- HAN MÅSTE VERKLIGEN tycka om mig"

Jag fattar det inte. Hur kan man lura sig själv. Och då hon glatt berättade detta för mig satt jag stum och typ dunkade mitt huvud i bordet framför mig. Hon fiskade efter att jag skulle säga "vad gulligt" men jag sade inte mer än "Mmhuuuu".

Bekräfta inte pykosen. Ett fint ledord jag arbetat efter i många år.