Går i höstkappan. Men kortärmat under, så armarna är bara där under det tunna tyget. Ibland har jag en kofta på mig över tröjan, men det är inte alltid den är långärmad. Det är ju för fasen inte kallt ute ännu. Galet är det. Dock så har jag en halsduk virad undefär artonhundra varv runt halsen, för likt OperaPrimadonnorna är jag rädd om min vackra röst, Och halsen bör skyddas så jag inte bli förkyld.
Jag vill ha snö och kyla nu. Framför allt för att det blir ljusare ute då vilket jag märker påverkar mig enormt detta mörker. Jag tror banne mig att snövädret de senaste två åren har gjort oss gott- i o m att det iaf var ljust ute en länge period.
Nu är det deprimerande mörkt ute. Suicidväder kan man kanske tro som oinvigd- But No. Det är på våren och sommaren som de tar sig själva av daga mest.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar