Jag vaknade av ringande ljud ifrån alla mina telefoner och undrat trött vad det är som står på. Men ser ni det gjorde jag i morse. Hörde avlägset under mina öronproppar att det ringde i min hemlur, men jag tänkte yrvaket att "NN Får Faktiskt Ringa Senare" för jag trodde det var min bekant som jag kör Brutalterapi med, och mumlade trött i mitt huvud medans jag vände mig om i min sköna säng, att "Faktiskt Det Är Lite Väl Tidigt Att Ringa Nu" Men kom då på att om det ringer så där Hysteriskt på morgonen, så har det ju allt som oftast hänt någonting tråkigt. Och Sekunderna senare ringer det på min mobbe som jag har liggandes lite närmare mig än vad jag har mina hemtelefoner, för de ringde långt bort ifrån mitt sovrum (jag Hör som ni märker väldigt bra, även fast jag har öronproppar i mina små öron).
Skrikande Faran (GrannKärringen) hade jag givitvis hört tidigare under arlamorgon timmarna men jag måste ha varit så medvetslöst trött, för jag vet att jag bara noterade hennes svaga (ovanligt bara det) skrik på Hjälp, för sen måste jag ha somnat om medans mina nävar inte ens orkade upp i luften för att veva runt med dem så där som jag gör då jag är Galet Förbannat Trött på Kärringen, och att hon ännu inte har ramlat ur sin säng och brutit några lårbenshalsar- ja det är för mig en gåta.
Så då svarar jag yrvaket i min min mobbe och finner att det är min lilla Mor som säger "Där är du -BRA".... Och medans jag harklar fram något säger Modern "Det har Varit Självmordsbombare i Stan".
Nog för att jag bor in The Middle Of The City, men jag bor inte så centralt som där det hände - Tack och lov.
Senast jag vaknade av att mina föräldrar ringde på mogonkulan och väckte mig, var efter en våt natt 94 tror jag det var, då de lättkränkta påtända tjuvarna sköt och knäppte en massa stackare utanför Sturecompaniet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar