söndag 21 november 2010
GrandCheese
I Am. The Big Cheese Alltså. Både i Min Vackra Feta Kroppp som Jag Går Klädd i Efter att ha Slutat Röka, Och Eftersom Jag Är Född Med Det. (Då Jag har Med Män Att Göra I Mina PrivataRelationer Är Jag Så Med Ibland Men det Är En Helt Annan Historia). Och På Kneget Med- Då Det Behövs Är Jag Ju The Big Cheese Around Alla Störningarna Där.
Jag ju Givetvis i Omgångar i Mitt liv Haft Chefer Som Jag Bara Älskat(General Patton) Respekterat Och Varit Djupt Imponerad Av. Och Det ska Jag Tala Om För Er- Det Är Bra MycketTrevligare Med En Sådan Chef Som GeneralPatton, Som Backar Och Stöttar Upp Sin Personal, Än Som Han VGurra- som Förtvivlat Skjuter Av Pil Efter Pil- KanonKula Efter KanonKula Mot Min (LillPattons) Rygg (
....(Det är en FegJävelDen Där VGurra Tro Inget Annat) Som TillSlut Tar Fram PansarVagnen, Som Han, VGurra, FullLastat Med Människor Med Varierande SpårandeStörningar Och Andra Diagnoser- I Sina Försök Att Försöka Bli av Med Lilla Jag (LillPatton).
Vad Jag Lite Förvirrat Försöker Komma Till Är Att Det Inte Är Helt Fel Att Vara The Big Chees Till Sin Personlighet, Då Man Har Med Sådana Människor Att Göra Som Jag har Omkring Mig Om dagarna. Då Det Handlar Om Att Mäta Ren Rå MentalStyrka Alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar