(Så hette en sång av Prince på det glada 80talet har jag för mig).
Då en Vuxen man gråter- Och liksom nästan bryter ihop Framför mig, tänker jag att "KäreNågon-NuIgen" för det är en CryBaby som jag har till medarbetare, en av dem. Det är tårar för det mesta, precis om ett litet barn som bara tänker enkelspårigt på sitt, och blir ledsen/knäckt/kränkt som en ettåring då han inte får som han vill. Jag tar alltid vid dessa tillfällen på mig vårdrocken och ser till att få reda på vad som är fel.
Jag är riktigt omhändertagande när jag måste, men så är jag ju en gammal mentalskötare också och proffs. Idag var det faktiskt riktigt synd om han. På riktigt. Att bli dumpad av tanten är inte så kul. Och jag som trodde hon aldrig skulle släppa sin jättebebis till karl(hon, hans f d, jobbar givetvis i vården och jag har -untill now- bara noterat hennes Florence NightingGaleKomplex).
Respekt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar