Det Finns Två Personer

Som jag känner till som Glatt Messar varandra små GlädjeUtrop då det Stormar, Blåser eller Piskar med Regn. När snön Öser Ned och det Knappast går att ta sig Fram och det ligger DRIVOR av Snö Överallt och snön bara Fortsätter att Komma, så Som vintern som Var, då har Dessa Personer Julafton. Dessa två personer som är Väninnan och jag. Vi har SmåBörjat under Några veckor Här, med lite Sms till Varandra a la: "Härligt Väder" ... "Ja...!! Äntligen "... vid de Tillfällen då vVinden Tagit i och de Få Ytterst Få Tillfällen som Det Ösregnat ute.

Idag på Vägen Hem från gymmet, där jag Stått och Trampat på Maskinen i 45 minuter med Galet bra HippHoppmusik i Öronen och Svettats, så messade jag Väninnan med Frågan "Har Du Vantar På Dig?"- för Satan i Gatan vad Jag Frös där Jag gick Gatorna fram med Vinden Blåsandes om Mig. Väninnan Hade inte Vantar på Sig, men Måminde mig om Om Att "Vi Hade Det Bra Som Slapp att Slippa Svettas" Och det är Ju Så Sant Så Sant.

Frågan om hon, Väninnan, Hade Vantar på Sig, vad Jag egentligen Ville med Den frågan, har Jag redan Glömt varför Jag Frågade om, Då jag Fick Väninnans svar. Sen är Det Fel person Att fråga. Hon, Väninnan, Ränner runt i VårKappan ända in i SmällKalla Vintern.

Jag Var inte Beredd på att Det skulle Bli så Kallt så Fort (kan Inte Ens Skylla på SMHI Denna Gång, då Jag inte Sett på Vädret sen Jag Dissa dem Sist). Men Jag Klagar Inte. För Så Här Är Det Ser Ni- om Jag Fryser- Då Är Det Officiellt Kallt.