BrutalTerapi

För Andra Gången Denna Vecka Har Jag Haft en Form av Denna Ädla Form Av Terapi Som Jag Skapat. Idag Riktat Till En Ny Kamrat, Som ÄLTAR Om en Karl Som Bevisligen Inte Vill Ha Henne. Jag- Som Inte Alls Är En Ältare Som De Flesta Andra KvinnoFolk Är, Klara Inte Längre Av Att Vara Tyst Och Genomlida Att Lyssna På Samma Eländes Ältande Från Hennes Håll Hela Jävla Tiden Om Varför HAN Gör Si Eller Så- Och vad HAN Egentligen Menar Då HAN säger Si Eller Så- Eller För Den Delen Kastar Till Henne Ett KORT ÖgonBlick Av Uppmärksamhet- Som Betyder... För Det Känner Hon..... Eftersom HAN Även Tittar På Henne Med En Viss Blick De Väl Ses .... Eftersom Hon Kan Läsa Tankar... Att HAN Egentligen Loves Her Och Vill Ha Henne.

Jag Kommer Aldrig Att Kunna Förstå Folk Som Griper efter HalmStrån Och Letar Hemliga Budskap Ifrån Sina "Partners" Som Faktiskt Är Ärliga Med Hur De Är (SkitStövlar Eller DramaQueens). Folk Som Ändrar På Sitt Jag Och På Sin Personlighet Bara För Att Ett Arsle Inte Skall Lämna Dem Har Jag Svårt Att Lyssna På Utan Att Gå In Och PåPeka Det GALNA I Detta Som De Håller På Med (Om Jag Bryr Mig Om Dem Skall PåPekas-Annars Skiter Jag I HögaktningsFullt i Folks Liv).

Som Jag Sade Nyss Till Den Nya Kamraten: "Han Behandlar Dig SåHär.... Därför Att Du Tillåter Han..... Så Sätt Igång Och Fundera på Om Det Är Så Här Du Vill Ha Det I Resten Av Ditt Liv". ..

Om De Sedan Tycker Om Att Ha Det På ett Visst Sätt I Sina Liv, So Be It. Men Jag Vägrar Vara Delaktig I Sånt Spel- Och Anser Det Vara Slöseri Med Tid.

SOm Betyder Detta: Att Personen, Om Den Väljer Att ha Det Så Här i Sitt KänsloLiv, INTE Skall Klaga Sen Till Sin Omgivning (Läs jag) Om Sitt Kassa FörHållande- Eftersom Personen Själv Har Valt Att Ha Det På Så Sätt.

Allt Detta Bottnar i EgenKärleken. SjälvKänslan Och SjälvFörtroendet Man Har. Vilket Är Tungt Att Inse- Och Vilket Denna Nya Kamrat Inte Ännu Är Riktigt Mogen Att Ta In.

Jag Borde FanIMig Öppna Eget.