Sade jag i morse till mig själv då jag drog upp rullgardinen och såg den yttepyttelilla snön som låg på marken. Annars då jag ser snön för första gången varje år brukar jag bli glad och lycklig som ett litet barn, så detta kan bara betyda att jag inte är riktigt frisk ännu.
Tog mig ut här på förmiddagen ner till apotek för att inhandla mera nässpray, och sedan tog jag mig vidare ner till mat och blomsteraffär, eftersom min fina djupröda Hortensia har dött och jag behöver något nytt som pryder köksbordet, samt så var jag i behov att lite ätbart.
Det ringer i tjänsteluren då jag är i blomsteraffären så jag går ut för att svara eftersom jag ser att det är en person som jag har hjälpt med lite AB BrutalterapiLight, som söker mig.
(Light pga alltför skört psyke hos denna person, som inte gagnas av min lite mera brutala stil som jag kör då personer behöver hjälp och jag inser att jag kan hjälpa. Detta går så djupt tycker jag, så denna person går på min rekomendation till en riktigt PsykDoktor och samtalar).
AnyHo- där står jag och lysnar och mumlar i min tjänstelur och efter ett tag börjar min privata mobbe ringa, och ringa och ringa och ringa. Jag slår av den hela tiden och tänker "Vad Är Det För IDIOT Som PsykRinger Besatt"... fast jag mycket väl vet svaret, eftersom det händer titt som tätt.
Det är min mor eller Fanskapet som gör såhär. Och denna gång var det min mor, som kan inte förmå sig till att dra ett sms eller lämna ett meddelande då hon tutar på och har bestämt sig för att tala med en.
"Hon Börjar helt Spåra Ur" mumlar jag och tänker på mina kvinnliga släktingar på den sidan och inser att det inte komemr att bli enklare framöver.
Det är inte så att någon avlidit eller råkat ut för en olycka, vilket jag alltid tror först då jag ser att någon febrilt sökt mig utan att lämna ett meddelande. "Eller Är Det Jag Som Är Yrkesskadad" brukar jag tänka och kommer alltid fram till att "Nej, Så Är Det Inte".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar