onsdag 26 september 2012
Att I Åratal Ha Arbetat Med Farliga
Störda och allmänt trasiga och jobbiga männsiskor har gjort att jag inte bara är en fena på människor och deras beteende, och därav kan dra rätt slutsatsatser och göra en korrekt konsekvensanalys, vilket är något som ger mig enorma fördelar i både yrkesliv och privatliv.
Min förmåga att knalla in i ett rum och känna av stämningen och vad som är på G (Hotfull, irriterad, våldsam osv) är väl utvecklad under mina år som arbetare på instutuitioner där farliga människor låses in av Staten och gör att jag snabbt förstår vad som är på G och av vilka.
Dock är det aningen jobbigt ibland då jag får med mig all ångest som folk bär på, vilket hände i måndags. PangBoom så bara slog det till och min egen energi däckade av detta min omgivnings ångest. Det började lätt på morgonkulan och sen under dagen så bara eskalerade det och jag hann liksom inte få upp min skyddsgardin runt mig och bara var enormt mottaglig och kunde inte mota bort det.
Ett tag- här igår faktiskt- så funderade jag på om min Schwung var borta, min Gaist som gör att jag klarar av att vara här på detta The NutHouse med alla intrigerande chefer och medarbetare. Blev lätt orolig, ty utan min "Jag Är Bäst And I Know It" Attityd så klarar man sig inte länge här i detta Dårhus.
Men så igår afton så slog det mig att bortsett från allt skit och elände man får med sig påThe NutHouse så fort man kliver in- så jag även har varit amatörpsykolog till mig två närstående personer en längre tid, och att det faktiskt suger min egen energi på ett dåligt sätt- mycket eftersom dessa personer bara går runtruntrunt som en hamster i sin bur inne i det där hjulet, med sitt hanguptänk och inte gör någonting åt sin situation.
Jag är -TrotEllerEj- för snäll för att säga "Kamma Till Dig För I Helvete" eftersom jag gillar personerna och anser att dem är för sköra för det som är bäst för dem, vilket är Brutalterapi a la Moi.
AnyHoo så har dessa personer på min inrådan nu börjat tala med en riktig psykolog ty jag känner att jag inte räcker till och de behöver proffshjälp.
Och jag hoppas på att en vacker dag finna min egen psykolog som jag kan gå och tala med, ty om jag försår rätt så går de riktiga psykologerna till en psykolog för att orka med all skit de får höra om dagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar