Kär i en snubbe nere på jympasalen som är där då jag är där som oftas. Han firar av ett leende som är icket av denna värld (ENORMT) varje gång han ser mig, så jag är lite starstruck då han är där. Eller så vill han bara visa sina fina tänder.
Det är en mycket söt sak, en sådan finlemmad LöparDude om jag läser kroppen hans rätt. Det är bra och nyttigt att ha lite sådana att titta på tycker jag. "Synd Att Han Är Gift" tänker jag då jag tittar på godingen för jag har nämligen för mig han är detta. "Annars Kanske Man Skulle Slå Till..." Mumlar jag i mitt huvud då jag tittar på honom.
På tal om karlar, en kamrat har varit långt nere i dyngan gällande detta (förhoppningar om relation med en man men det bara går åt pipsvängen) och jag har försökt vara den som hållit huvudet över ytan på henne. Och i det grottandet med BrutalTerapiLight så har jag återigen kommit på att jag är en lycklig Duda som inte är så känslig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar