Irriterande det är att mobilkameran inte fungerar ett tag till, för ser ni, någon längtan ner till operatörens butik har jag inte. Att stå där som kossor i ett trängt bås och invänta att det skall bli min tur- är inte min grej. Gilar inte heller att ha folk i nacken som hör vad man säger, även om det bara gäller någonting så banalt som en kamera som inte vill fungera.
Det ungefär som det att jag inte gillar att sitta med ryggen mot en dörr (och därmed inte ha koll på vad som sker). Det är en yrkesskade ifrån mina år i psyksvängen. Och Belive You Me att Psykfall (Då menar jag de riktigt farliga typerna) kan smyga bra. Det är därför jag lätt hör de smygande nästan osynliga ljuden snabbare än någon annan i min omgivning. Gör inte misstaget att tro att de (The Psykfall)slår och bankar på saker och ting och människor, och för ett fasligt liv, då de vill dig ont, för då är du farligt ute.
Annars idag förstår ni skall jag ta mig ut på en stärkande promenad. Jag har varit fasligt lat dessa dagar. Jag ska väl träffa lite nya karlar också är tanken, men jag ska bara hitta orken. Och hittar jag inte den så får jag tvinga mig till det som de snusförnuftiga säger.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar