On My Way Home Blev Jag

Stoppad av en man som klev ur sin bil då jag passerade förbi honom på trottoaren (som han parkerat på). Jag hade öronplupparna i och hörde inte vad han sade, men förstod det var mig han tilltalade. Först tänkte jag att "Jag Går FörBi Och Låtsas Inte Ha UppFattat KontakFörsöket".... Men så ångrade jag mig direkt- stannade upp- vände halvt om och tog ur öronplupparna ur mina öron och sade "Excuse Me" (Jag trodde det var en vilsen turist förstår ni) Och då svarade mannen på Klockren Svenska "Du Ser Så Lycklig Ut.." ... "Det Strålar Om Dig På Något Sätt" Och så log han och gestikulerade. "Jag Blev Så Glad Av Att Se Dig".

Jag hann tänka att "OHNoooooWhy Skall Jag Alltid Drabbas Av PSykFallen" Tills jag snabbt förstod att han var en Helt Reko Normal man som bara ville tala om detta för mig. "Jasså Gör Jag Det.." Sade jag och Log emot mannen "TACK Så Mycket.." Sade jag- Log igen och spatserade vidare och petade inte mina öronpluppar och Tänkte "Vad Kul Det Är När Folk Är Vänliga Gentemot En Och Vill Göra Någon Annan Människa Glad".

Kan berätta att dagen hade tillbringats med ganska så Tuffa Beslut som Jag Tagit, och Därefter Direkt Fullföljt-Eftersom Jag är En Doer Med KillerInstinkt.