Det Bara Är Så

Att jag måste ha varit någon OndJävlaPajsare i mina tidigare liv. Ty Varför annars skulle jag drabbas av mitt Allt detta Onda som sker. Ni vet mitt detta jobb på The Nuthouse med den Pretty Galna Vetvillingen som Jagat eftermig i några år.

Och Jag har även den stora förmånen att ha Många Olika HerrBekanta (Jag Vet Att Ni Är lite Avundsjuka, men tro mig, det Kräver Faktiskt sin Kvinna att Jonglera med Dem Alla. Tur man (jag alltså) är en Mästare på Logistik. Till och Från får man KillBaciller och Däckar ihop hemma. Samtidigt som man skyller Delvis på SMHIpajasarna som gissar så in i Helvete Dåligt Gällande Vädret.

Sen har jag GrannHelvetet som Vrålar om Nätterna, och som Stör Utav bara Helsefyr, men som jag nu på senaste tid faktist Lyckats Undvika att Vakna av (!) eftersom jag kört i ÖronPropparna (igen).

Ni ser, för i en 10 års period hade jag öronproppar Varje Natt eftersom jag Hårt lärde mig att Uppskatta sömnens Underbara Betydelse för Sinnet, och dess lugnande för allas Välbefinnande, under den perioden i mitt liv som jag jobbade Natt och var satt att ha koll på Våldsmännen och Grönsakerna, där på den Låsta VårdavdelningenMed Galna Patienter som Icket var Rätt Medicinerade.

Och så idag. Denna onsdag. Då jag får vaknade klockan 07.00 av att någon Pajas kör igång med ALLA Väsnandes Verktyg han har i sin Verktygslåda, där uppe på vinden. Exkaktamente ovanför mitt lilla rara Huvud som Sov Sött på HuvudKudden.

(Jag bor ser ni högst upp i detta hus). Så Tro mig- inte en Öronpropp i hela Världen kan hålla detta Oljud borta från HörselGångarna. Jag ska nu Klä på Mig och se om jag kan Springa på Han ute i Huset. Då ska jag ta Han i Hand och Presentera Mig.