I morse kände jag något

Hårt som tryckte mot höger lår då jag stod i mitt omklädningsrum på The Nuthouse. "Amen Vaaaafaaaan" .... Svor jag, eftersom det var obehagligt samt så är jag trött på morgonen, och svettig (det är arla morgon och känslig för lufttryck a la kvaft som vädret är nu, och på det att vara inne i ett unket omklädningsrum- me not like). Så jag körde ner handen i benfickan och BadaBingBadaBoom- hela nageln splittrades. Nästan ner till roten. Eftersom jag är begåvad med en hög smärttröskel, sa jag "Aj", Svor, Hämtade plåster, Satte på plåster (flera lager så det var svårt greppa med höger idag) och fortsatte klä mig svärandes. Det var papper jag skar upp nageln på. Livsfarligt visitkortspapper. Jävla pappskalle. Jag alltså.

(Japp, ni ser rätt. Jag har rött nagellack på mig. Förstår ni inte trodde det om lilla jag. Det hela började med att jag blev utmanad. Så jag körde på HÅRT med att vara lite Girly så där. Hela paketet så att säga. Och nu tycker jag det är lite kul. Det är ju synd bara att hjärnan min inte riktigt hänger med i detta nya, eftersom jag låtit nagelhelvetet växa ut, för annars ser det lite kul ut med nagellack, tycker jag, om inte naglarna är hyfsat långa. Inte för långa, det kan jag inte ha p g a den gamla undersköterskan i mig, samt- så funkar det inte praktiskt, med kneget).

Ni ser, det är så mycket att tänka på det här med att ha nagellack, att det banne mig är helt otroligt att jag har alla naglar kvar överhuvudtaget.