Vilka drömmar jag har haft de senaste nätterna. Kanske för mycket tabletter gör så med en. LäckerBiten och Den Unge Mannen och, faktiskt..... Andra mig Närstående Herrar spelar Första Fiolen i drömmarna. Inte alla Herrarna ihop samtidigt med moi, Nope. Utan var och en för sig. Och jag. Rena rama långfilmerna utspelar sig nattetid. Allt är Ytterst förvirrande. Jag drömmer Aldrig annars sånt här Tjafs som jag kallar det.
Det hela är Ytterst Irriterande. Mest för jag kommer aldrig till slutet i drömfilmen. Jag har ju ingen aning om vem jag väljer. Eller vem som får nog av mitt velande och bara suger tag i mig och bestämmer åt mig.
(Gissningsvis slutar filmen med att jag sitter ensam. Eller står upp. Med ett förvånat uttryck i ansiktet. Kanske t o m förtvivlat. Jag Har mina armarna upp i luften. Som jag sen för ner. Sakta. Sakta. Lägger armarna på mitt huvud. Skakar på huvudet. Jag ser alla mina herrar gå över en bro med en sån där beige säck slängd över sina axlar, lite lätt nonchalant. De bara går. De lämnar mig).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar